När vi var i Danmark förra veckan gick Edwin flera steg själv vid flera tillfällen. Han gör det oftast när han inte tänker på det och de flesta gånger håller han nån grej i handen. Han vill inte gå när man liksom "tvingar" honom (förstå mig rätt...), då går han ner till krypande direkt. Men när han väl går, så ser man att han verkligen kan gå - han törs liksom bara inte. Eller så är det för han kryper så jäkla snabbt så att han liksom inte ser nån mening i med att gå ännu... Oavsett... I morse så gick han nog det längsta jag har sett hittills. Han gick över hela vardagsrumsgolvet - flera meter!!! Tänk om det lossnar snart - att han tappar den där inte-riktigt-våga-spärren. Jag vet - man ska inte hetsa fram utvecklingsstegen och det gör jag inte heller, men han är sååå söt när han går!!! När han kryper också givetvis... Alltid söt säger den stolta mamman så klart.